Spanish Baroque Era Painter, 1599-1660 Spanish painter. He was one of the most important European artists of the 17th century, spending his career from 1623 in the service of Philip IV of Spain. His early canvases comprised bodegones and religious paintings, but as a court artist he was largely occupied in executing portraits, while also producing some historical, mythological and further religious works. His painting was deeply affected by the work of Rubens and by Venetian artists, especially Titian, as well as by the experience of two trips (1629-31 and 1649-51) to Italy. Under these joint influences he developed a uniquely personal style characterized by very loose, expressive brushwork. Although he had no immediate followers, he was greatly admired by such later painters as Goya and Manet  Related Paintings of Diego Velazquez :. | Prince Baltasar Carlos with the Count | Jose de Ribera (df01) | Portrait de Jenne homme de profil (df02) | Infanta Margarita (df01) | Don Diego de Corral y Arellano (df02) |
Related Artists:
Edward Jukes Greig
b. 1839 Melbourne, Victoria Also known as E. J. G. Artist (Draughtsman), (Cartoonist / Illustrator), (Painter) Colonial Victorian painter, cartoonist and illustrator. Birth datec.1839Birth placeMelbourne, VictoriaDeath date4 October 1864Death placeSydney, New South Wales. Residence 1864 11 Crown Street, Millers Point, Sydney, New South Wales c.1860- c.1864 171 Victoria Parade, Melbourne, Victoria Active Period 1860- 1864
Nicolas Mignard
(1606-1668) was a French 17th Century painter. He spent most of his active life in Avignon and was the older brother of Pierre Mignard. Nicolas Mignard was born in Troyes in 1606. There, he studied painting with a local master. After traveling to Fontainebleau, Mignard came to Avignon in 1632. He then traveled to Rome with Cardinal Archbishop of Lyon. Mignard came back to Avignon in 1636, after having executed multiple series of etching in Rome. There, he mostly painted for religious institutions. Mignard spent the end of his life in Paris, where he became a successful portrait painter. Mignard left Paris after a visit of King Louis XIV and his Court in Avignon. King Louis XIV decided to bring Mignard to Paris. Mignard eventually joined the Academie Royale. Mignardes spending most of his life in Avignon made his career somewhat overshadowed by his little brother Pierre, who was installed in Paris. After his death, paintings by Nicolas Mignard mostly stayed in Avignon or in small cities around Avignon. During the French Revolution, as these paintings were taken over, most of them were attributed to Pierre Mignard. His art is now rediscovered. His style is typical of the Italianate classicizing aesthetic that dominated seventeenth-century France, and obviously was very much influenced by French classical Baroque painter Poussin. Nicolas Mignard died in 1668 in Paris.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).